Hotspot kontemplerar - Mode är att vara modern
Nu kommer ni säkert tro att det här är en motattack mot fröken von Sydow, det är det inte (vissa av er kommer självklart tro att så är fallet oavsett). Den flora av kommentarer som uppstått har dock fått mig att fundera. Det verkar som om de flesta faktiskt inte ens har reflekterat över vad mode faktiskt är och vad det betyder.
Saxat från Wikipedia om man säker på mode:
”något som är förenligt med tidens rytm och smak, alltså det som är modernt”
Att mode är föränderligt och kollektivt är med andra ord dess själva essens, dess grund och natur. I modern tid har man alltid klätt sig enligt normer som hört tiden till, för att bli socialt accepterad eller för att signalera grupptillhörighet.
De legendariska stilikoner som vi idag hyllar för deras unika och smakfulla stil, Audrey Hepburn, Marilyn Monroe och Twiggy för att nämna några, är alla symboler för den tid de levde i och för det mode som då rådde.
Paris har traditionellt haft rollen som modediktator, från Couture-husen i Paris förde man mode ut till massorna, exakta kjollängder spred sig som en löpeld i veckotidningar världen över och hemmafruarna satte sig vid symaskinen för att sy enligt anvisningarna. Det är med andra ord inget nytt fenomen att folk har en benägenhet att vilja klä sig enligt de normer som anses moderna. Och nej...det är inget som enbart är gällande för Sverige.
Jag skulle faktiskt vilja hävda att vi idag är mer individuella i våra klädval än vad vi någonsin har varit i historien. Aldrig tidigare har så många subkulturer, trender och smaker existerat och tolererats samtidigt. Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant att reflektera över med tanke på rådande debatt.
Hotspot kontemplerar - Den fria modeviljan!
En gammal bloggkäpphäst har återigen blommat upp i bloggvärlden. Modebloggar leder till köphets där de stackars icke-tänkande läsarna blir hjärntvättade att handla en massa saker mot deras vilja. Värst är naturligtvis de modebloggare som köper "dyra" saker för då blir lockelsen extra stor och ha-begäret ohanterligt. Likt en diktatur bör därför inhandlandet av dyra produkter minimeras, eller allra helst elimineras från bloggarna så att de försvarslösa bloggläsarna slipper må dåligt över att se alla kläder som de inte har råd att själva köpa.
För mig är detta sätt att tänka på förbryllande och rent ut sagt nedvärderande, både mot mig och mina läsare. Jag skriver min blogg för att den ska informera, underhålla och framförallt inspirera, inte för att medvetet piska upp till masspsykos där inbillat köptvång är den naturliga följden. Det har enligt mig absolut ingenting med mode att göra, i alla fall inte mode i den betydelse som jag vill tillskriva ordet.
Mitt liv handlar till stor del om mode och har så gjort i många år, av naturliga skäl konsumerar jag därför mode, inte i obscena mängder men för summor som för vissa kanske anses ansenliga. Att jag omöjligt kan förstå varför det anses mer omoraliskt att handla en klänning för 2000 kronor än en för 200 kr är ett resonemang som jag fört tidigare så det är inget jag behöver gå in på igen.
Det som intresserar mig i den här diskussionen är det ansvar som läggs på mig och vissa av mina bloggkollegor. Ett ansvar som innebär att jag borde ändra mitt konsumtionsmönster för att framstå som "ett bra exempel". Personligen anser jag mig ha en god insikt i mitt konsumerande och mina val vad det gäller nya inköp är ofta väl övervägda och grundligt genomtänkta. Utan att klappa mig själv på axeln för mycket måste jag säga att det är något som jag själv anser som något positivt. Hur vi gör våra val är dock individuellt och anledningarna till att vi gör dessa val är likaså personliga. Hur vi motiverar våra köp är därför enligt mig upp till var och en och dessa motiv baseras naturligtvis på den enskilda personens förutsättningar, önskningar, smak och tycke.
Avslutningsvis vill jag understryka att jag aldrig medvetet försöker få andra att imitera mitt köpmönster, det vore inget annat än tragiskt och hämmande. Jag visar mina kläder och mina köp på bloggen för att det är ett uppskattat inslag och jag kommer så även att göra i framtiden, det behöver inte betyda att alla slaviskt vill ha det som jag har eller utan reflektion omedelbart måste inhandla detsamma. Jag har heller inga som helst avsikter att ändra mitt köpbeteende då det enligt mig är väl berättigat och ytterst kontrollerat.
PS. Jag är medveten om att detta inlägg kan väcka debatt, vilket jag gladeligen uppmuntrar. Jag vill dock förvarna er om att jag av tidsbrist kanske inte hinner bemöta alla era kommentarer. Jag kommer dock att ta del av alla kommentarer med stort intresse och svara på så många som möjligt!
Hotspot kontemplerar - Hellre en avslappnad tönt än en osäker cooling
Så fort du börjar intressera dig för mode, eller vilken estetisk genre som helst, så måste du välja läger. Antingen är du svår och dissar allt som dissas kan eller så är du en ovetande nolla som borde veta bättre. Allt behöver nödvändigtvis inte vara dåligt men för att vara på den säkra sidan är det alltid bättre att vara negativ. Jag har inte florerat i den inre kretsen av den svenska modevärlden länge men det tog mig en nanosekund att inse att de som anses vara coola är de som tycker att allt är banalt, kommersiellt och allmänt vedervärdigt.
Jag är en stor förespråkare av kritiskt tänkande och personliga åsikter, om de är väl grundade. Däremot känner jag en stor tristess över att den som är först att säga något negativt om något per automatik utses till herren på täppan. Jag uttalar mig gärna positivt om saker, om de enligt min åsikt är värda det, men jag har heller inga problem att kritisera. Skillnaden ligger dock i att när jag väl bestämt mig så är min åsikt ganska fast, oavsett av vad någon annan har att säga i saken. Min upplevelse är dock att majoriteten först vill "lyssna in" vad andra har att säga om saker innan de saluför sin egen åsikt. Nu kan man lätt tro att jag syftar på någon specifik person eller en åtskild händelse men så är inte fallet, jag undrar bara var denna ingrodda skepsis kommer ifrån? Förutfattade meningar eller förförståelse, jag vägrar att tro att det är så enkelt. Vi svenskar (eller gäller det bara svenskar?) trivs av någon anledning med att nedvärdera folk istället för att lyfta upp dem.
Jantelagen, var det så det kallades?
Hotspot kontemplerar - Alla är lika goda kålsupare!
När han dessutom väljer att posta ett sånt här inlägg är det kanske dags att vakna upp och inse - alla stilar kan vara väl genomförda och coola på sitt sätt. Att ha "en egen stil" handlar inte om att klä sig så udda och utmärkande som möjligt utan att hitta en estetik som är tilltalande (enligt en själv!!!!!!!!!!) och passar ens personlighet - oavsett om det är genom att klä sig i enbart 2hand eller i rutiga kostymskjortor. Så nu uppmanar jag verkligen alla - sluta vara så j...la fördömmande och ha tillräckligt med förtroende för folk för att inse att de flesta faktiskt klär sig efter eget tycke och smak och att det inte är mer "rätt" att klä sig på det ena eller andra sättet. Jag är precis lika trött på pretto-mode-människor som kräks över allt som bärs av fler än 3 personer, som människor som rynkar näsan åt "alternativa stilar". Båda sorterna är lika goda kålsupare! Skärpning!
Det kändes fantastiskt bra att få det sagt!
Själv kan jag se vissa kopplingar till det här kontroversiella inlägget jag skrev för ett bra tag sen (som de flesta verkade misstolka).
Translation: I love the sartorialist for bringing this up but at the same time I am truly embarrassed. Can we once and for all agree upon that one particular style is not cooler or more "right" than another! Iam so sick of this constant nagging!
Hotspot kontemplerar - "En handstickad cashmeretröja för 50 kr tack"
Så var det återigen dags för Hotspot att ställa sig i skottlinjen
Sedan barnsben har vi fått lära oss att måttlighet är en dygd. Att köpa dyra saker att sticka folk i ögonen med är rätt och slätt omoraliskt. I den mån du kan ska du handla billigt - hur mycket du handlar det har däremot ingen betydelse. Hellre 20 blusar från H&M än en från Chloé, för det vet ju alla att köper man dyra märkeskläder lever man i överflöd och då bör man som god medborgare lägga pengarna på något annat än något så lättjefyllt och egoistiskt som mode. Varför lägga onödigt mycket pengar på något som du kan få till en tiondel av priset?
Jag får ofta stå till svars när folk utan förevändningar hävdar att jag lever onödigt slösaktigt och att jag faktiskt borde föregå som ett gott exempel för alla som läser bloggen. Underförstått? Jag borde inte köpa dyra kläder utan endast köpa kläder från H&M och Ellos (eller kanske allra helst inga kläder alls). I parallell med dessa kommentarer pågår en ständig debatt om moraliska kläder och vikten av kvalitet. Alla faller gärna in i mantrat "hellre kvalitet än kvantitet" men utan att fundera över vad det innebär. Trots masspsykosen om att kvalitet är av högsta prioritet är konsumtionen av billigt mode högre än någonsin medan många mindre designers och modehus kämpar för sin överlevnad. Enligt mig tyder det på att när man väl står där med sin slimmade shoppingbudget köper man hellre fler plagg i halvtaskig kvalitet, färgade med miljöfarliga ämnen och tillverkade av barnarbetare istället för en handstickad cashmeretröja från frigående getter. Det är ju trots allt fult och slösaktigt att köpa dyra plagg!
Tro mig jag är lika god kålsupare som alla andra men jag tycker att fenomenet är intressant. Det är fult att investera i kvalitet (köpa dyra plagg) samtidigt som det är fult att köpa dålig kvalitet (masskonsumera). Det rimmar illa... Nu finns det naturligtvis plagg som har både hög kvalitet och ett rimligt pris men man måste ändå medge att en handsydd väska i mjukaste kalvskinn som tagit mer än 100 mantimmar i produktion omöjligt kan mäta sig med en väska från H&M. Lyx, javisst i allra högsta grad men kanske väl investerade pengar, för hur många väskor från H&M går det egentligen på en handtillverkad Hermés-väska? Vilket är mest omoraliskt, att i sitt liv köpa 200 väskor a´200 kr eller endast en för 40 000 kr. Vilket sliter mest på våra resurser och vad är mest fåfängt och slösaktigt?
Jag har här dragit resonemanget till sin spets och jag är själv osäker på vad jag egentligen vill ha sagt eller var jag egentligen står men jag ser fram emot vilda och galna diskussioner!
Hotspot kontemplerar - Orden du aldrig bör yppa!
Har man florerat i bloggvärlden ett tag så vet man att det finns en rad uttryck och ord som man gör bäst i att hålla sig långt borta ifrån om man har för avseende att uppnå någon form av trovärdighet. Ett ord kan i bloggsammanhang vara lika cred-degraderande som att ha Charlotte Perelli som stilikon (stilikon är förövrigt ett ord man bör använda med måtta).
Här kommer den, hela listan på orden och fraserna som ingen med ”anseende” skulle sätta på pränt:
Outfit – visar att du är en i mängden av alla likriktade, konformistiska modebloggar. De coola använder tillkonstlade ord som utstyrsel bara för att undvika att ta ordet i sin mun.
Too die for – helt enkelt inte ok att använda om du är över 14 år gammal
Cravings – se ovanstående
Fab – se ovanstående
Powerwalk – promenera eller inget, du är väl ingen Ebba-anhängare eller?
Lbd – alla vet vid det här laget att det är en ”klassisker” och att det vara Coco Chanel som låg bakom den.
Klassisk – en benämningen för att glorifiera allt som är mainstream och alldagligt.
Vintage – secondhand från myrorna är inte vintage!
Söt – man vill inte vara söt – cool är det man eftersträvar!
Nicole Richie – allt som har med Nicole Richie att göra är bannlyst! Hon är ungefär lika creddig som Pernilla Wahlgren.
Shopaholic – ja visst du shoppar säkert som en galning på Gina Tricot
Fashionista – ingen modeintresserad med värdighet kallar sig för fashionista år 2007.
Clutch – kuvertväska eller inget!
Drop dead gorgeous - se ”too die for”
Blåsan – syftar du på en klänning eller? Skriv det i sånt fallBilden gör den inte rättvisa - Vem försöker du lura?
Chic – Helt enkelt bara fel
Guldkorn – igen, vem försöker du lura?
Trendigt - Visar att du inte har någon egen smak eller personlighet.
Ord du däremot bör slänga dig med för att få hög trovärdighet:
Kontext – visar att du tycker att mode är så mycket mer än bara kläder (och att du läst en a-kurs på universitetet)
Oberoende – oberoende är alltid bra!
Popkulturell – alla som jobbar med popkultur är coola. Kläder är enligt dig popkultur.
Identitet – återigen, visar är mode är så mycket mer än bara kläder för dig
Sociala dimensioner – se ovanstående.
Referens - Återigen, se ovan
Konsumtion – fult, fult,fult iallafall om man talar om masskonsumtion från globala kedjor.
Sartorialist – Höjden av bra smak (riskerar dock att bli nya fashionista när tillräckligt många snappat upp uttrycket?)!
Inlägget är som vanligt skrivet med väl tilltagen ironi (eller som jag nu fått påpekat, humoristisk underton). Personligen använder jag utan betänkligheter en rad ord från ”svarta listan”!
Hotspot kontemplerar - Vet någon var man kan köpa “den egna stilen”?
Ny kategori! Tankar och funderingar kring aktuella modefenomen helt enkelt. För den som mäktar med att läsa lite text.
Hela fashioneliten och dess efterföljare är rörande överens, ”den egna stilen” är det man bör eftersträva för att bli modemässigt fulländad. ”Det spelar ingen roll vad du har på dig bara det återspeglar din personlighet”, ”skit i trender det är bara töntigt”, ”var personlig”, ”klä dig i sånt du trivs i” - självklart ligger det många sanningar i dessa ack så utslitna ord men även många lögner. Ponera att din egna stil är en kort sliten jeanskjol, urringat rosa linne med ”zexy babe” tryckt på bröstet, sönderblekt långt hår och vita höga stövlar med spetsiga tår, du älskar helhjärtat ditt val av kläder och tycker verkligen att de reflekterar din personlighet, du borde med andra ord få högsta betyg av alla modebedömare och experter – eller? Naturligtvis inte!
"Den egna stilen” måste nämligen följa väldigt strikta ramar för att klassas som ”egen” och eftertraktansvärd. Du kan med andra ord inte fritt välja det du tycker är fint från Kappahl, Lindex och Gina Tricot och hänga på dig - nej just den egna stilen duger nämligen inte. Att klä sig som alla andra är det fulaste man kan göra men att klä sig i ”fula” kläder från de svenniga klädkedjorna är en dödssynd.
Vad räknas då som ”snyggt”, ”fult” och ”ingen egen stil”? Var lugn, det är otroligt väl definierat. Allt som är smalt och lite obskyrt (gärna så lokalt som möjligt, lokalt är alltid coolare än globalt) men ändå rosat av någon ”som har koll” är lika med snyggt, allt som säljs på Gina Tricot och Asos är ”fult” och allt som alla andra vill ha (läs: det som det står om på modebloggar) är ”inte en egen stil”. Om du nu tror att du kan gå säker genom att köpa allt snyggt från de coola små balla märkena så tror du fel – nej det tyder på ytterst dålig smak (läs: ingen personlig smak).
Nålshuvudet för den egna stilen är med andra ord otroligt litet, för hur lätt är det att ha coola, snygga saker som ingen annan har eller vill ha och sen lyckas kombinera dem på ett sätt som ingen annan gör.
Jag kan dock lugna alla som får akut stilstress, ”den egna stilen” börjar bli otrendig. Alla vill ha den och det är ju som bekant det fulaste av allt. Våren 2007 blir våren då man ska se ut som alla andra – och det är hur hett som helst!
Ovanstående inlägg är skrivet med en ytterst ironisk underton men med ett par allvarligt menade funderingar.
